Sidor

söndag 28 januari 2018

24/1-27/1 Alice Springs och The Outback

24/1-27/1 Alice Springs och The Outback 

På förmiddagen den 24:e landade vi i Alice Springs, en liten stad som ligger i mitten av Australien och som är porten till den röda öken som de centrala delarna av landet är så berömda för. Hettan när vi steg av planet var enorm, över 40 grader. Som tur är fanns det luftkonditionering på bussen som tog oss till vandrarhemmet! Vi hade ingenting planerat för dagen, men det visade sig att de flesta sevärdheter i staden i alla fall var stängda på grund av värmen. Vi vilade lite på rummet i stället och gick sedan för att handla middag tidigt på kvällen. 

Nästa dag fick vi gå upp tidigt eftersom den tre dagar långa guidade turen vi skulle gå på började klockan kvart i sex på morgonen. Vi blev upphämtade av guiden utanför hotellet tillsammans med 15 andra personer och sedan åkte vi den långa sträckan till Uluru National Park som ligger ca 450 km från Alice Springs. På vägen stannade vi vid en emufarm där vi kunde ta lite bilder. Runt klockan tolv var vi framme vid kampinglägret där gruppen förberedde lunch tillsammans och alla presenterade sig för varandra. Som tur är visade sig alla vara mycket trevliga. På eftermiddagen åkte vi sedan till Uluru, eller Ayers Rock som det också kallas, där vi först besökte ett informationscenter/museum där det gick att läsa om ursprungsbefolkningen som bodde i området. Efteråt gick vi två kortare turer runt Uluru, något jobbigt i värmen men mycket häftigt att se. Guiden berättade några legender som ursprungsbefolkningen delat med sig av som förklarar klippans olika formationer och märken. Sedan åkte vi till en plats där det gick att beskåda solnedgången och se hur Uluru skiftade i färg allt eftersom ljuset ändrades. Där lagade vi också middag som vi åt innan vi åkte tillbaka till lägret för att sova. Vi fick valet mellan att sova i tält i våningssängar eller i ”swags” - sovsäckar som har en tunn madrass i botten. Eftersom jag aldrig sovit utan tak över huvudet innan var jag naturligtvis tvungen att prova swagen. Stjärnhimlen var häftig, men jag måste erkänna att jag var så trött att jag trots det somnade efter tio minuter. 

Följande morgon väcktes vi klockan fyra av guiden (jag sov som en bebis så Vilija fick ruska mig tills jag vaknade). Efter att ha ätit frukost begav vi oss till Kata Tjuta, en grupp stora stenformationer som ligger en bit bort från Uluru. På vägen stannade vi för att kolla på soluppgången från en platå varifrån man kunde se både Uluru och Kata Tjuta, ett fantastiskt skådespel av naturen. Sedan fortsatte vi till vandringsleden vi skulle gå. Alla leder i området stänger klockan elva på förmiddagen under sommaren eftersom riskerna för uttorkning och vätskebrist är för stora om man är ute mitt på dagen. Vi gick cirka två timmar i Vindarnas Dal i Kata Tjuta, en plats där aboriginska män än idag tydligen genomför vissa ritualer (vad dessa ritualer är får man som icke-initierad inte veta). Miljön och landskapen i öknen är verkligen otroliga. Den tegelröda sanden blandas med torra buskage och grässlätter och det går på något sätt att känna hur uråldrigt området är. Man tror att Kata Tjuta och Uluru bildades för cirka 400 miljoner år sedan och att de sedan dess långsamt eroderats och formats av naturens krafter till hur de ser ut idag. Efter promenaden åkte vi tillbaka till lägret för en tidig lunch innan vi fortsatte resan till Kings Canyon som ligger cirka 4 1/2 från Uluru. När vi kom fram runt fyra på eftermiddagen hade vi tid att bada drygt en timme i en pool som fanns i lägret innan vi började med middagsförberedelserna. Det var faktiskt nationaldag I Australien, så vi firade med en klassisk australiensisk BBQ. Roligt nog fick vi prova på känguru igen, tyckte det var lika gott den här gången som förra. På kvällen var det sedan dags att plocka fram swagen igen. Den här gången sov vi i ett mycket mindre läger som låg på en liten höjd, så det fanns i princip ingen ljusförorening. Stjärnorna var fantastiska och jag låg trollbunden i nästan en halvtimme innan jag insåg att jag förmodligen behövde sova för att orka med morgondagen. 

Den sista dagen av turen hade vi ”sovmorgon” och vaknade hela femton minuter senare än dagen innan. Efter frukosten åkte vi till Kings Canyon för att gå turens längsta och tuffaste promenad på cirka tre timmar. Vandringen började med 500 trappsteg upp till kanjonens kant, men utsikten och soluppgången som väntade var väl värd det. Vandringen som följde var också helt makalöst vacker; när den stigande solen kastade sitt ljus över klipporna lyste de som guld. Jag har aldrig varit i sådan miljö innan och jag måste säga att jag blev helt förälskad. Efter promenaden stannade vi för en kort lunch innan vi vände tillbaka till Alice Springs, men en rolig sak hade vi fortfarande kvar att göra. På vägen stannade vi på en farm där det gick att rida på kameler. Både jag och Vilija var naturligtvis tvungna att prova och det var riktigt häftigt. Jag har hört andra säga att det är som att sitta i en båt och jag måste säga att det är en rätt träffande beskrivning, förutom att båten i detta fall gungar mer än en meter över marken... 

Vi var framme på vandrarhemmet i Alice Springs runt klockan fem på eftermiddagen och spenderade resten av dagen med att fixa middag och förbereda resan till Nya Zeeland.






























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar