19/1 - Koalor, Great Otway Lightstation och The Twelve Apostles

Trots att vi varit mycket några med att smörja in oss med solkräm upptäckte vi efter gårdagens surfing att vi lyckats bränna oss lite i ansiktet och på händerna. För att låta huden vila lite bestämde vi oss för att ta en biltur istället för att maska på stranden. Vi gav oss iväg på the Great Ocean Road strax efter tio och åkte mot de berömda Twelve Apostels, ett dussin raukar som går att betrakta från höga klippor över havet. Av en slump råkade jag se en skylt  som sa något om en fyr, och eftersom jag tyckte det lät spännande så svängde jag helt sonika av vägen när det var dags. Som tur är har inte Vilija inte heller något emot spontanitet, så vi fortsatte på den mindre skogsväg vi nu kommit in på. Helt plötsligt såg vi ett tiotal människor som stod vid vägkanten med kamerorna i högsta hugg. Nyfikna parkerade vi vid vägkanten och frågade vad som pågick. Det visade sig att det fanns vilda koalor i eukalyptusträden ovanför oss! Totalt hittade vi tre stycken, men de var alla för högt uppe för att bilderna skulle bli något bra. Vi fortsatte ett tag till på vägen innan föregående scen utspelade sig igen, men den här gången handlade det om en koala som satt på en gren bara fem-sex meter över marken. Nu kunde vi få oss en bättre titt, men tyvärr blev bilderna fortfarande rätt suddiga. Efter ett tag fortsatte vi och kom till slut fram till Cape Otway Lightstation, ett museum som visade sig vara mycket mer än bara en fyr (även om det fanns en sådan också). Bland annat fick vi se ett gammalt telegrafkontor/bostadshus (för telegrafisterna) som under mitten av 1800-talet blev ena änden av världens första telegrafsladd som gick under vatten mellan Australien och Tasmanien. Cape Otway var också en viktig punkt för skepp som kom till Australien, många gånger var fyren det första tecken på land sjömännen sett på flera månader. Utanför Otway finns ett relativt trångt sund som orsakade många skeppsbrott och fyren fungerade som ett sätt att varna för denna. Under andra världskriget utspelade sig dramatiska händelser vid kusten där när japanska ubåtar sänkte flera allierade skepp. Det gick faktiskt att se en gammal bunker från den tiden som användes av radaroperatörer. Slutligen är Otway även en mycket viktig plats för ursprungsbefolkningen som bodde där, och det gick att besöka en aboriginsk hydda och kolla på konstinstallationer som gjorts i naturen. På det hela var det alltså en mycket intressant och speciell plats, och jag är väldigt glad att vi råkade stöta på den. 

När vi kände oss nöjda med Otway fortsatte vi mot Loch ard Gorge (en strand) och de tolv apostlarna och kom fram efter drygt en timme. I början var jag chockad över hur många turister som fanns där, men när vi kom fram efter en kort promenad förstod jag varför. Utsikten från klipporna liknade inget jag sett tidigare och går inte riktigt att beskriva med ord. Om du någonsin får chansen att åka dit, ta den. Det är allt jag har att säga. 

18/1 - Stranddag och surfing

Den artonde tog vi sovmorgon och vaknade inte förens efter nio. Efter en lugn morgon tog vi oss till stranden. Jag kom på att jag inte packat med mig några vettiga strandtofflor och köpte ett par flip-flops som jag avskydde redan efter ett par steg men som tyvärr var oumbärliga i sanden. Vi läste i skuggan av några träd i ett par timmar till ljudet av vågorna innan det var dags för vår surflektion. Vi tog oss till mötesplatsen och fick låna våtdräkter och brädor och hade en kortare genomgång om den grundläggande tekniken som krävs när man surfar. Sedan var det bara att ge sig ut i vågorna! Ska börja med att säga att vattnet vi var i gick som mest upp till mellangärdet och att vågorna förmodligen skulle ha fått en professionell surfare att skratta. Men trots dessa goda förutsättningar var det förbenat svårt att stanna kvar på brädan, även med instruktörens hjälp. Efter ett dussintal kallsup lyckades jag i alla fall ta mig till en hukande position, vilket sågs som dagens triumf i mina ögon. Drygt två timmar senare drog vi upp brädorna ur vattnet, lyckliga och helt utmattade. Vi stapplade tillbaka till hotellet och lagade en grym middag (ugnsbakade rotfrukter med färska örter från vandrarhemmets trädgård).

16/1 och 17/1 - Roadtrip

Den sextonde och sjuttonde körde vi mest bil och det mest spännande som hände var att vi badade i en pool på hotellet i Shepparton den sextonde. Körningen gick bra och vi turades om för att inte bli för trötta. Som underhållning hade vi en grym låtlista på Spotify som vi sammanställt innan. Ett litet musiktips för om du någonsin befinner dig på en roadtrip: Sufjan Stevens skiva ”Carrie and Lowell”. Musiken smälter ihop med landskapen som far förbi fönstret på ett nästan magiskt sätt. 

På eftermiddagen den sjuttonde kom vi fram till Apollo Bay, en liten sommarort vid kusten två timmar söder om Melbourne. Boendet vi checkade in på låg ett stenskott från stranden och ortens centrum och var dessutom rymligt, rent och fräscht. Vi var minst sagt nöjda och väldigt glada över att ha fyra hela dagar att se fram emot i Apollo Bay. 

15/1 - Canberra

Den femtonde åkte vi till Canberra, som trots att det är landets huvudstad är mycket mindre och allmänt lugnare än både Sydney och Melbourne. Vi vågade till och med att köra (stadstrafik är annars något som vi helst vill undvika) eftersom trafiken och vägarna inte var mycket värre än i en förort hemma. Efter att har ätit lunch i en galleria och strövat runt lite där bestämde vi oss för att åka till ett café i andra änden stan som vi hade hört var de första att sälja så kallade ”freakshakes”, alltså gigantiska milkshakes. Caféet låg i ett mysigt litet kvarter och hade en trevlig uteplats, men vi blev tyvärr något besvikna på milkshaken. Efter att ha sett bilderna på internet trodde vi att de är så stora att vi lugnt kunde dela en, men den vi fick såg inte alls ut som på bilden och var mycket mindre… #scammed. Som tröst var vi naturligtvis tvungna att köpa en donut att dela på också ;)

Efter freakshake-fiaskot åkte vi till Telstra Tower, Canberras egna Kaknästorn, som ligger på en höjd ovanför staden. Utsikten från observationsdäcket var sagolik och vi stannade där i nästan 10 minuter, trots att det blåste som i en orkan. Sedan upptäckte vi att mitt mobilbatteri höll på att ladda ur och eftersom vi är helt beroende av telefonen för att navigera och ta oss fram kände vi oss tvungna att återvända till hotellet för att slippa åka vilse. Dagen avslutades, som vanligt, med lite Downton Abbey. 

14/1 - Wattamolla Beach och Wollongong

Efter att ha ätit köttbullar till frukost (!!) (Till vårt försvar hade det inte gått att ta med dem i bilen) lämnade vi Katoomba och åkte mot Royal National Park, en nationalpark som ligger en knapp timme söder om Sydney. Efter att ha pratat med personalen på informationscentret när vi kom fram bestämde vi oss för att åka till Wattamolla beach, en av parkens mest berömda stränder. Det var fullt på parkeringen när vi kom dit och väldigt mycket folk på stigen som ledde till vattnet, men själva stranden var så stor att folkmängden inte märktes av. Och vilken strand det var! På ena sidan fanns en lugn lagun där de flesta badare höll till (vattnet var varmare), och på andra sidan det vågiga havet. Vädret var fantastiskt och vi hade det väldigt trevligt ett par timmar när vi läste och badade innan vi fortsatte till boendet i Wollongong, en liten stad drygt en timme från stranden. 

13/1 - Blackheath och Mount Victoria

Sista dagen i Blue Mountains tog vi bilen till två av de närliggande byarna, Blackheath och Mount Victoria. Utan någon färdig plan bestämde vi oss för att följa skyltningarna och se vart de ledde oss. Vi hittade flera fina utkiksplatser innan vi av en slump stötte på en vandringsslinga som det stod skulle ta ca 4 timmar som vi beslutade oss för att gå. Vägen gick bland annat genom vad som lite skämtsamts kallas ”The Grand Canyon”, som precis som det verkliga Grand Canyon är en djup flodbädd med höga klippor på båda sidor, dock med mycket mer grön växtlighet. Den här turen tyckte åtminstone jag var den tuffaste av de tre vi åtog oss - de sista 40-50 minuterna var det i princip rak uppförsbacke i kombination med trappor. Men som belöning fick vi också se en av de mest spektakulära utsikterna dittills. Efteråt var vi båda rätt slut, så vi bestämde oss för att åka hem trots att det inte var så sent och ta en lugn kväll. Kvällen innan hade jag upptäckt att det går att se Downton Abbey på Netflix i Australien, så fast besluten att dra Vilija med mig ner i serieträsket fick jag henne att börja kolla. Nu när jag skriver det här har vi just börjat på säsong tre (jag ser om serien med henne), så mission accomplished antar jag? :P

12/1 - Urladdat bilbatteri och Leura Falls

Dagen fick en oväntad start när vii på morgonen upptäckte att bilbatteriet helt hade laddats ur på grund av att någon (läs: jag) hade glömt stänga av billyktorna kvällen innan. Som tur är var managern på vandrarhemmet mycket hjälpsam och försökte i flera timmar fixa en provisorisk startkabel av en vanlig elsladd. Tyvärr visade den sig vara för tunn, så det hade tagit alldeles för lång tid att ladda batteriet. Situationen löstes istället senare på kvällen när några andra gäster dök upp och de kom på att man kan byta ut batteriet mot ett fulladdat från en annan bil, starta motorn och sedan byta tillbaka batterierna med motorn på. Då kan man sedan ladda batteriet genom att köra. Medan jag tog bilen några varv runt staden lagade Vilija pannkakor som vi sedan mumsade på som en sen middag. Jag måste säga att även om jag naturligtvis helst skulle önskat att situationen inte uppstått över huvud taget så är jag tacksam att batteriet laddade ur just då, när det fanns så många hjälpsamma människor i närheten. Hade det skett någon annanstans hade vi kanske behövt betala dyra pengar för hjälp. Nu lärde jag mig dessutom hur man på olika sätt kan ladda bilbatterier utan startkabel, kunskap som kanske kommer till nytta framöver! 

Faktum är dock att dagen var långt ifrån förstörd av bilproblemen. Efter att ha fixat den hemmagjorda startkabeln bestämde vi oss för att gå till ett naturområde i närheten, Leura Falls, och ta en tur. (Vi tänkte att det nog tar flera timmar innan det dyker upp några gäster med bil som vi kan be om hjälp). Naturen i Blue Mountains är  verkligen fantastisk. I dalarna är det tät regnskog med enorma ormbunkar och hela tiden hör man ljudet av vad jag tror är syrsor, som ibland blir nästan öronbedövande. Jag har aldrig varit med om något liknande. Leura Falls är som man kanske hör på namnet ett vattenfall, och vi såg det både nerifrån och uppifrån innan vi vände tillbaka. På det hela var det alltså en lyckad dag, trots allt. 

11/1 - Giant Stairway vandringstur

Efter att ha ätit frukost och förberett packlunch tog vi bilen till informationscentret i Katoomba för att ta reda på vilka vandringsleder som utgick från staden. Informationscentret ligger på en platå med panoramautsikt över en dal. Efter att ha beundrat denna och konsulterat guiderna bestämde oss tillslut för att gå en längre slinga som började med den så kallade Giant Stairway, en trappa med över 800 steg som går ner i dalen vid Katoomba. På vägen passerade vi också the Three Sisters, en berömd klippformation med tre toppar som tornar över trappan. Vi gick sedan närmare en mil i dalen, innan vi steg ombord på vad som påstås vara den brantaste tågbanan i världen, Scenic Railway. Spåret lutar 52 grader i lodrät riktning och användes från början av gruvarbetare som jobbade i dalen. Jag måste medge att det sög till lite i magen, men utsikten var häftig (det man nu hann se under den dryga minut det tog att åka upp) och det var skönt att slippa behöva knata upp 800 steg… När vi väl var uppe fick vi gå nästan en timme för att komma tillbaka till bilen. Mycket nöjda med dagens utflykt åkte vi hem och lagade middag innan vi stupade i säng. 

10/1 - Bil och Katoomba

Den 10:e var det dags att lämna Sydney, och i ärlighetens namn kände vi oss båda rätt färdiga med staden. Vi checkade ut vid tio och väntade sedan på minibussen som skulle ta oss till flygplatsen där vi skulle hämta hyrbilen. Bussen blev en halvtimme försenad, och när vi väl kommit fram till flygplatsen var det ett litet äventyr att hitta till biluthyraren. Vi kom fram en dryg timme försenade, men som tur är var det inga problem. Vi hämtade ut bilen och satte kurs mot Katoomba, en liten stad i Blue Mountains-regionen som ligger rakt västerut från Sydney. Lyckligtvis var trafiken på de vägar vi började köra på rätt minimal, så jag hade tid att vänja mig lite både vid den nya bilen och vänstertrafiken. Det enda som verkligen störde mig i början var att blinkersen sitter på fel sida (höger), och att man behöver peta upp spaken när man ska åt vänster (hemma är det tvärt om). Ibland spelar muskelminnet en ett spratt. Men trots det gick körningen gick överlag väldigt bra, och efter drygt två timmar var vi framme. Det var mycket kallare uppe i bergen än vad det hade varit i Sydney och ganska dimmigt, men vandrarhemmet vi checkade in på var toppen. Sömniga efter bilfärden gjorde vi inte så mycket den dagen, mer än att handla mat och äta middag. 

9/1 - Andra dagen i Sydney

Andra dagen i Sydney spenderade vi morgonen i botaniska trädgården innan vi gick för att skaffa ett temporärt simkort till min telefon. Sedan gick vi till nationalmuseet, där det under hela januari visas en temporär utställning om den nederländska guldåldern. Bland mycket annat spännande fanns det också ett antal tavlor och träsnitt av Rembrandt som jag är väldigt glad över att få ha sett. Även museets permanenta utställningar var mycket intressanta. Tyvärr hann vi inte gå på utställningen med fotografen Robert Mapplethorpes bilder som också pågår nu, men något måste man väl kanske spara till nästa gång ;) 

Vi åt en sen lunch på museet och gick sen tillbaka till botaniska trädgården via en liten bokhandel. Vi hade läst att det på kvällarna brukar projiceras bilder på operahusets fasad, så i väntan på det satt vi och läste ett tag i trädgården. När det sedan var över gick vi tillbaka till hotellet och åt snabbnudlar som vi köpt på vägen till middag.

7/1 och 8/1 - Första dagen i Sydney

Trots att flygresan till Sydney var mer än dubbelt så lång som den till Doha kändes den mycket lättare. Kanske var det en fråga om inställning, eller så berodde det helt enkelt på att jag lyckades sova ganska mycket. I vart fall så var både Vilija och jag förvånansvärt pigga när vi landade runt klockan sju på kvällen den, med tanke på att vi hade varit på resande fot i nästan 48 timmar. Efter att ha hämtat väskorna letade vi reda på minibussen som tog oss till vandrarhemmet. Vi checkade in och tog en kort promenad, innan vi insåg att vi faktiskt var väldigt trötta trots allt och vände tillbaka. Jag måste säga att det var väldigt smidigt att planet landade på kvällen för det innebar att vi helt naturligt kunde anpassa oss till den rådande tidszonen. Jag märkte i vilket fall inte av någon jetlag.

Följande morgon (8/1) vaknade vi runt klockan nio och åt av den enkla frukosten som bjöds på vandrarhemmet innan vi gav oss iväg mot operahuset och den kungliga botaniska trädgården (som ligger på vägen dit). Den botaniska trädgården var jättefin, med massor av enorma lövträd, höga palmer och fina fåglar. Vi spenderade nästan två timmar där innan vi fortsatte till operahuset, där vi gick på en guidad rundtur. Lustigt nog kom mitt studentkort till användning för första gången någonsin när vi köpte biljetterna. Hade aldrig trott att jag skulle ha nytta av det här! Rundturen var väldigt intressant och det var kul att få se den berömda byggnadens insida och lära sig mer om dess historia. Efter en lunch vid kajen tog vi oss upp till observatoriet, ett litet museum som ligger på en höjd med fantastisk utsikt över Harbour Bridge och operahuset. Där vilade vi under skuggan av ett träd en stund innan vi i godan ro vände tillbaka till vandrarhemmet. På vägen handlade vi middag som vi sedan tillagade i det gemensamma köket.