Only Child av Rhiannon Navin

Jag köper sällan böcker spontant. I vanliga fall brukar jag alltid kolla upp handling, recensioner och snittbetyg på Goodreads innan jag slår till för att försäkra mig om att de kommer falla mig i smaken. Men för några veckor sedan var jag på centralstationen i Stockholm med en kvart över innan tåget skulle gå och bestämde mig för att ta en titt i bokhandeln. Jag fastande med blicken på en bok jag aldrig hade hört talas om innan. "Only Child" hette den, skriven av en för mig lika okänd författare, Rhiannon Navin. Eftersom jag tyckte om framsidan plockade jag upp den på måfå och började läsa. Plötsligt befann jag mig tillsammans med sexårige Zach, hans förskolelärare och 25 vettskrämda klasskamrater i en skrubb. Skrubben låg i ett klassrum. Utanför klassrummet pågick en skolskjutning. 

POP, POP, POP. Så beskriver Zach hur pistolskotten låter längre ner i korridoren. De kommer långsamt närmare. Hans lärare uppmanar barnen att vara tysta, stå still, inte gråta. Jag står själv som förstenad i bokhandeln och kan inte sluta läsa. Så jag köper boken, utan att kolla en endaste recension, och läser vidare på tåget hem. Zach och hans kamrater överlever skjutningen oskadda, men hans tioårige bror, Andy, dödas. Zach är för liten för att helt förstå innebörden av det som inträffat och lämnas av föräldrarna att ensam försöka handskas med sina känslor eftersom de brutit ihop av sorg och inte har kapacitet att finnas där för honom. 

Det är ingen munter bok, men den är otroligt välskriven. Man följer Zach i förstapersonsperspektiv och inte en enda gång tycker jag att något han tänker eller säger känns orealistiskt eller krystat för en sexåring. Han är lillgammal, blyg och mycket intelligent, men kan också vara arg, envis och svårhanterlig. Den första tiden efter skjutningen tampas han med motstridiga känslor; i början känner han lättnad, till och med glädje över att Andy är borta. Hans storebror var nästan alltid elak, både mot honom och föräldrarna, och det är skönt att slippa allt bråk. Det enda tråkiga är att mamma och pappa är så ledsna, men så snart det är över kommer allt bli så mycket bättre än vad det var innan. Så småningom inser Zach dock det permanenta i situationen och börjar sakna sin bror och minnas även hans finare sidor. Samtidigt förvärras situationen i hemmet, hans föräldrar är fortsatt oförmögna att hantera sin sorg och tar ut det på varandra. Hans mamma går från att ena dagen knappt kunna ta sig ur sängen till att nästa dag maniskt försöka hämnas på gärningsmannens familj, och hans pappa gräver ner sig i sitt arbete. Ständiga gräl gör att Zach mer och mer drar sig undan till sin hemliga koja i Andys garderob där han läser högt ur böcker för sin bror. 

Jag ska inte berätta mer om handlingen, men det är en hel del saker som händer. Det som jag bär med mig dock, och det som jag tycker gör boken alldeles speciell, är just Zach som karaktär. Han känns så verklig, så levande, att det nästan är svårt att tro att han inte finns på riktigt. Jag hade svårt att sluta läsa, även under de mörkaste partierna i boken, eftersom jag inte ville lämna honom. Och trots att det var närmare fjorton år sedan jag var sex år gammal och jag tack och lov själv aldrig upplevt något i närheten lika hemskt, kan jag ändå relatera starkt till hur han känner och sättet han ser på världen. Det är både hjärtskärande och värmande att läsa om hur han växer och mognar under bokens gång, och det var med en viss sorg jag vände på sista sidan. Kort sagt har Zach nästlat in sig i mitt hjärta som en ny favoritkaraktär, och Rhiannon Navin som en ny favoritförfattare. Det ska bli otroligt spännande att se vad för sorts bok hon kommer att skriva härnäst - vad det än blir planerar jag att läsa den så snart jag kan, förmodligen innan jag läser några andras recensioner!

Boken finns även översatt till svenska med titeln ”Ensam kvar”. 

The Raven Boys av Maggie Stiefvater

Titel: The Raven Boys
Författare: Maggie Stiefvater
Språk: Engelska
Sidantal: 416

Handling: 

Blue lever ett normalt liv i den sömniga småstaden Henrietta i Virginia. Eller ja, ett så vanligt liv man nu kan leva i ett hus fullt av synska släktingar som livnär sig på att spå främlingars framtid i vardagsrummet. Ända sedan hon var liten har Blue alltid fått höra att om hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö, så därför har hon bestämt sig för att hålla sig undan killar och allt vad det innebär. Men en dag korsas hennes väg av Richard Gansey och hans tre vänner; Ronan Lynch, Adam Parrish och Noah Czerny, som alla går på den ökända skolan för rikemansbarn, Aglionby Academy. Gansey har spenderat större delen av sitt liv att leta efter en sedan länge död walesisk kung som enligt legenden beviljar en önskan till personen som väcker honom ur hans vila. När Blue får höra talas om Gansey och hans vänners sökande bestämmer hon sig för att hjälpa dem. Ganska snart efter det börjar omöjliga saker att hända omkring dem, samtidigt som den gamla spådomen om Blues kärleksliv plötsligt börjar blir relevant.


Mina Åsikter:

Jag har hört mycket gott om boken i flera år, men jag har alltid varit lite osäker på om jag skulle läsa den. Det enda jag visste om handlingen var att en av karaktärerna inte fick kyssa sin sanna kärlek, vilket på något sätt inte gjorde mig särskilt sugen på att läsa den. Det lät för klyschigt. Men sedan övertalade min kompis mig att ge den en chans, och låt mig säga det direkt: Den här boken är inte klyschig. Den är tvärt om väldigt originell och liknar ingenting jag har läst tidigare.

Bokens största styrka ligger i språket och karaktärerna. Den är skriven på fantastiskt vacker prosa som känns väldigt genuin och personlig, vissa formuleringar går rakt in i hjärtat. Jag tror inte att jag någonsin har stött på en författare vars språk i sig har påverkat mig lika mycket som Maggie Stiefvaters. Varje ord känns genomtänkt och meningarna flyter på som vatten, vilket gör att boken kan läsas väldigt snabbt.

Om karaktärerna skulle jag kunna skriva nästan hur mycket som helst. Boken innehåller många karaktärer och perspektiv som man får läsa från, men det blir aldrig rörigt eftersom den är skriven i tredjeperson. Min favoritkaraktär är nog Gansey, han är så komplex med många olika egenskaper som utforskas genom hela boken. Han är så seriös med sin jakt efter den walesiska kungen, samtidigt som han kan vara väldigt rolig och göra hela sökandet till ett stort äventyr. Han bryr sig väldigt mycket om sina vänner, men är ofta oförmögen att hjälpa dem. Han är excentrisk och samtidigt väldigt förnuftig. Hans många olika sidor gör att han känns som en verklig person.

Jag tycker också mycket om Ronan och Noah, men man får inte veta lika mycket om dem. Adam har jag däremot ganska svårt att förstå mig på, jag tycker att han ofta handlar väldigt irrationellt och nästan självdestruktivt. Blue är också en karaktär som jag har ganska svårt för. Jag tyckte ofta att hon var irriterande, och jag brydde mig ärligt talat inte särskilt mycket om henne. Men detta är bara småsaker som egentligen inte drar ner på mitt omdöme eller bokens kvalitet.

Handlingen var spännande, men det är svårt att skriva något om den utan att förstöra hela boken. Det kanske räcker med att säga att den är väldigt speciell och att det är mycket som händer. Det märks att Stiefvater gjorde mycket research medans hon skrev boken och jag lärde mig faktiskt en del saker när jag läste den, vilket alltid är ett plus.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tycker att det här en fantastiskt bra bok som gjorde mig väldigt sugen på att läsa fortsättningarna. Det vackra språket och de mångbottnade karaktärerna skapar tillsammans en lika fin som spännande läsupplevelse, och jag är mycket nyfiken på hur berättelsen kommer att utveckla sig.

Favoritkarktär/er: Gansey, Noah och Ronan

Betyg: 8,5/10

Carry On av Rainbow Rowell

Titel: Carry On
Författare: Rainbow Rowell
Språk: Engelska
Sidantal: 522

För en sammanfattning av bokens handling kan du klicka här.

Det här var förmodligen min mest efterlängtade bok det här året, och jag började läsa med väldigt höga förväntningar. Och jag måste säga redan nu att boken överträffade dem med hästlängder. Det var inte en enda minut under tiden jag läste när jag inte satt som fastklistrad, och det var första gången på mycket länge som jag kände en sådan extrem längtan efter att få fortsätta läsa att jag inte kunde koncentrera mig på något annat. Den här boken är helt enkelt beroendeframkallande.
   Rainbow Rowells största styrka ligger i att skapa nyanserade, trovärdiga och mångbottnade karaktärer. De flesta, även de som nästan bara nämns i förbifarten, känns så levande. Rowell är inte rädd för att visa både de positiva och negativa sidorna hos sina karaktärer, alla har brister och trasslar till det ibland. Och trots att det kanske låter lite motsägelsefullt gör det att jag sympatiserar ännu mer med dem eftersom de känns så mänskliga.
   Rowell är också en mästare på att skapa trovärdiga och hjärtvärmande relationer (både romantiska och platoniska, men nu syftar jag mer på det första). Det var så underbart att se hur det långsamt byggdes upp genom hela boken, och när det tillslut hände något kändes det bara så perfekt. Men jag vill inte förstöra för någon som inte har läst den än, så jag kommer inte att säga mer om det här.
   Världen Rowell har skapat är också väldigt imponerande. Från början trodde jag att det skulle likna den i Harry Potter mycket mer, men jag måste säga att förutom att stora delar utspelar sig på en internatskola där eleverna lär sig magi känns det ganska originellt, särskilt kanske magisystemet som är jätteintressant. Rowell har liksom plockat det bästa från många berättelser och gjort det till något eget.
 Som avslutning vill jag bara säga igen hur mycket jag tycker om den här boken. Jag har inte kunnat sluta tänka på den sedan jag läste ut den och har redan läst om mina favoritdelar ett antal gånger, och jag vet att jag kommer att fortsätta läsa den och andra böcker av Rowell i framtiden. Just nu har jag siktet inställt på Attachments, som jag också har hört mycket gott om.

Favortitkaraktär/er: Baz, Penelope och Simon

Betyg: 10/10

A Darker Shade of Magic av V. E. Schwab

                                       

Titel: A Darker Shade of Magic
Författare: V. E. Schwab
Språk: Engelska
Sidantal: 384

Handling:

Kell är Antari, vilket innebär att han har magiska krafter som gör att han kan ta sig fram och tillbaka genom parallella världar. Tre olika världar, rättare sagt, alla med en huvudstad som heter London. Eftersom att han är en av två Antari som finns kvar, och hans förmåga är värdefull i politiska sammanhang, har kungafamiljen i hans värld, det röda London, adopterat honom. Hans officiella uppdrag är att agera brevbärare mellan de olika monarkerna i städerna, men inofficiellt smugglar han artefakter, en hobby som en dag får ödesdigra konsekvenser. Kell bär plötsligt på ett föremål som har kraften att förstöra alla världar, och för att rädda dem tvingas han ut på ett farligt äventyr. Med sig har han Delilah, en envis ficktjuv från det grå London som drömmer om att en dag bli pirat.



Mina Åsikter:

Det här var en av mina mest efterlängtade böcker det här året, så jag hade väldigt höga förväntningar när jag började. Och under tiden jag läste den vart jag helt fast, men nu i efterhand känns det ändå som att det var något som saknades lite. Missförstå mig inte, för det här är en fantastisk bok, men det finns några saker som jag undrar lite över.

På sätt och vis tror jag helt enkelt att det beror på att det här är första delen i en serie, så de flesta frågor jag har kommer nog att besvaras i de kommande böckerna. Men det som jag saknade mest var att jag inte blev så engagerad i huvudpersonen, Kell. Jag fick inte riktigt något grepp om honom, och det beror nog till stor del på att hans bakgrundshistoria inte så blev detaljerat presenterad. Jag har tänkt på hur viktigt det är med att få veta så mycket som möjligt om en karaktär för att kunna bilda sig en uppfattning om den, och här tyckte jag inte riktigt att jag fick det. Men jag tycker mycket om de andra karaktärerna. Delilah tog ett tag att vänja sig vid, men hon blev en favorit mot slutet. Men min favorit var nog ändå prins Rhys (Kells bror), han var helt underbar och jag hoppas på att han kommer att få en större roll i de kommande böckerna.

Det bästa med boken är världen V.E. Schwab har skapat. Den är så väl uttänkt och detaljrik, jag älskade de olika karaktärsdragen de olika städerna hade, och miljöbeskrivningarna var så bra att jag kunde bygga upp hela världen i mitt huvud. Schwab har återigen tagit något som kanske inte är så unikt, parallella världar, och gjort något helt eget av det.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en väldigt bra, spännande och välskriven bok med en fantastisk värld som i princip nådde upp till mina skyhöga förväntingar. Karaktärerna och deras historier var det enda jag saknade lite av, men jag tror att det mesta kommer att förklaras i de förestående böckerna.

Favoritkaraktär/er: Rhy och Delilah

Betyg: 8/10 

Vicious av V. E. Schwab

Titel: Vicious 
Författare: V. E. Scwab
Språk: Engelska
Sidantal: 340

Handling:

Victor och Eli är rumskompisar på college. Båda är intelligenta, arroganta och ambitiösa, och båda har en mörk sida de döljer från omvärlden. Under arbetet med slutprojekten på universitet studerar Eli "Extra- Ordinaries", människor med övernaturliga förmågor, och kommer fram till en fantastisk teori: under de rätta omständigheterna kan vem som helst utveckla superkrafter. Men när Victor och Eli bestämmer sig för att pröva sin sats i verkligheten går allting fruktansvärt fel och de båda vännerna träffas inte igen förens tio år senare, då för att utföra blodig hämnd på varandra.

Mina åsikter:

Detta är en bok jag har hört väldigt mycket gott om, och jag har velat läsa den hur länge som helst. Jag visste faktiskt inte så mycket om handlingen innan jag började mer än att det handlade om människor med superkrafter, vilket var något jag faktiskt aldrig hade läst om innan. Men jag sögs in efter första sidan och hade väldigt svårt att sluta läsa efter det.

Det som kanske är det mest spektakulära med den här boken är de komplexa huvudkaraktärerna. Både Victor och Eli balanserar på gränsen mellan onda och goda (personligen tycker jag nog att båda, men främst kanske Eli, lutar mot det onda), och det skapar väldigt nyanserade situationer. I stället för att en ska vara hjälte blir det nu i stället som att man får heja på den som man tycker är minst ondskefull. Själv höll jag tummarna för Victor genom nästan hela boken eftersom att jag från början hade mycket svårt för Eli och hans resonemang och handlingar. En annan sak som jag tycker är intressant med själva handlingen är hur Schwab har tänkt ut processen till hur en EO skapas, och ur mycket man måste offra för att bli en. Superhjältar/skurkar är väl knappast någon originell idé, men hon har lyckats med att på något sätt få det att kännas som att det skulle kunna hända på riktigt.

Språket tycker jag är underbart och passar perfekt till berättelsen. Den är skriven i tredjeperson, vilket gör att alla karaktärernas tankar och känslor varvas med varandra, även fast huvudfokuset ligger på Victor och Eli. Berättelsen hoppar väldigt ofta mellan olika tidsperioder, vilket jag först trodde skulle vara rörigt, men som jag sedan tyckte tillförde otroligt mycket till bokens karaktär eftersom att handlingen växte fram ur en mix av tillbakablickar och händelser i presens. Boken är dessutom indelad i väldigt korta kapitel, vilket kombinerat med den nervkittlande handlingen gjorde det nästan omöjligt att lägga ifrån sig den.

Sammanfattningsvis tycker jag att Vicious är en mycket bra och välskriven bok som förtjänar all hype den har fått, och mer därtill. Den är väldigt spännande med några av de intressantaste karaktärerna jag har läst om, och jag är lite irriterad på mig själv att det tog mig så lång tid att börja läsa den. V. E. Schwabs böcker har alla åkt upp på min TBR-lista (just nu läser jag faktiskt hennes senaste roman A Darker Shade of Magic), och jag kan tänka mig att hon kommer att bli en av mina favoritförfattare i framtiden.

Favoritkaraktär/er: Victor och Mitch

Betyg: 9/10

Me Before You av Jojo Moyes

Titel: Me Before You
Författare: Jojo Moyes
Längd: 481 sidor
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2012

Handling:
Louisa Clark lever ett normalt men ganska inrutat liv i småstaden hon vuxit upp i. Hon bor hos sina föräldrar tillsammans med sin syster och dennes son och försörjer familjen genom sitt jobb på ett café. Men en dag stänger caféet och hon tvingas för första gången i sitt liv ut på arbetsmarknaden. Hon blir anställd av en kvinna som sällskapsdam/uppassare till hennes son Will, som blev nästan helt förlamad i en motorcykelolycka för två år sedan. Sur och otrevlig ger han allt annat än ett gott första intryck, men så småningom inser Louisa att det finns mer hos honom än den buttra fasaden. Men samtidigt förstår hon också vidden av den depression Will har fallit i sedan olyckan, och hur långt han kan tänka sig gå för att slippa leva. Hon bestämmer sig för att ändra hans åsikt och visa honom att det finns något som det är värt att leva för, och således börjar en resa som påverkar båda två mycket mer än de hade kunnat ana.

Mina åsikter:
Jag har hört väldigt mycket gott om Moyes böcker men jag hade inte aktivt planerat att läsa någon av dem när jag köpte den här; jag var helt enkelt sugen på någon lättläst feel-good och valde den lite på måfå. Och jag fick faktiskt precis vad jag önskade mig: boken är charmig med en lagom blandning av humor och allvar. Det var inte särskilt svårt att lista vart handlingen är på väg, men det var skönt att ta en paus från stora plot-twists och läsa något som mest finns till för att underhålla.
   Det jag tycker mest om med boken är karaktärerna: De är alla lätta att sympatisera med trots att de har brister, och alla bidrar på något sätt till historien. Moyes skriver på ett sätt som får en att känna sig närvarande i berättelsen, man uppfattar verkligen världen som den ser ut i i Louisas ögon. Just Louisa är också min favoritkaraktär. Hon växer verkligen genom bokens gång och utvecklas som karaktär genom att fatta viktiga beslut och forma sin egen framtid i stället för att fortsätta med det som andra bestämt för henne. Jag tycker också mycket om Will, även fast han kan ses som en ganska stereotypisk karaktär. Det var hans små kommentarer som fick mig att skratta mest, och Moyes har verkligen lyckats med att göra honom flerdimensionell.
   Sammanfattningsvis är det här en mysig bok som passar perfekt när man är sugen på något lättare, med fina karaktärer och en handling som rullar på bra. Den är lättläst men språket är ändå välutvecklat, och jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av Jojo Moyes i framtiden.

Betyg: 6,5/10

The Lord of the Rings av J.R.R Tolkien

För någon månad sedan läste jag då ut Tolkiens episka berättelse om Härskarringen. Eftersom att jag var dum nog att inte recensera trilogin när jag hade den färskt i minnet så sammanfattar jag bara mina tankar nu i efterhand. För en sammanfattning av handlingen kan du klicka här.

Titel: The Lord of the Rings
Författare: J.R.R. Tolkien
Sidor: Sammanlagt är det 1349 st.
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1951-1955

The Fellowship of the Ring:

Det var svårt att inte bli lite "rädd" av bokens tjocklek och små bokstäver, men när jag väl började läsa var jag helt fast. Tolkiens sätt att skriva gjorde verkligen att jag sögs in i boken och de många miljöbeskrivningarna var väldigt hjälpsamma när jag visualiserade allting. Själva handlingen tog ett tag att komma igång, men det gjorde mig inget eftersom att jag var i full färd med att försöka absorbera all information om den komplexa värld som Tolkien skapat. Eftersom att jag inte har sett någon av filmerna var allting nytt och ibland kändes det nästan lite mycket, jag fick bläddra flitigt mellan kartorna för att försöka förstå hur huvudpersonerna förflyttade sig. När handlingen väl kom igång tyckte jag den flöt på rätt bra. Visst, det fanns en del sega bitar, men de fina miljöbeskrivningarna och de underbara karaktärerna fick mig att fortsätta. De sista 150-någonting sidorna läste jag i ett sträck, vilket i efterhand är något jag ångrar att jag gjorde. Min hjärna kändes lite friterad och jag blev rätt mätt på alltihop.

           
             
The Two Towers:
Trots att den är betydligt tunnare än den första boken tog den mig ungefär dubbelt så lång tid att avsluta. Efter att ha sträckläst sista delen av förra boken så var jag av någon anledning inte så sugen på att fortsätta med denna, och när jag väl kom igång gick det väldigt segt. Det var inte det att den var dålig, jag var lika fascinerad av språket och handlingen var mer spännande än i första boken, det kändes svårt att plocka upp den och läsa. Jag hade dock en vändpunkt halvvägs genom boken när jag verkligen fastnade för handlingen och efter det var den utläst på ett par dagar, och den blev faktiskt min nya favorit i serien.
               
                                 
The Return of the King:
Sista boken hade jag inga problem att komma in i. Första halvan var stundvis riktigt spännande och gick väldigt snabbt att läsa. Andra halvan hade också sina episka stunder, men den var för det mesta mer lågmäld. En del var faktiskt riktigt deprimerande, men annars gick det på bra. Efter den stora upplösningen var det närmare 100 sidor kvar av boken, och jag måste säga att det gjorde mig lite nervös. Med all rätta, tyvärr. Slutet på boken var ingen höjdare, och den lämnade mig med en bitter eftersmak. Även om jag förstår varför Tolkien valde att avsluta som han gjorde så tyckte jag att det kunde ha slutat lite lyckligare, så att man får lite lön för "mödan" att ha läst serien. Men överlag så tycker jag att det var en helt fantastisk trilogi som jag känner på mig att jag kommer läsa om någon gång.

Läsarna i Broken Wheel Rekommenderar av Katarina Bivald

   

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Författare: Katarina Bivald

Längd: 396 sidor

Språk: Svenska     

Utgivningsår: 2013

Handling:

Den tjugoåttaåriga bokslukaren Sara Lindquist bestämmer sig för att åka och hälsa på Amy, en sextiofemårig dam som bor mitt ute på den Amerikanska landsbygden som hon lärde känna via en två år lång brev-och bokväxling. Men när hon väl kommer fram är Amy död, och hennes planerade lässemester tar istället en helt annan vändning när hon långsamt börjar bekanta sig med byborna som inte får något annat val än att ta hand om henne. Sara får den galna idén att öppna en bokhandel i den lilla byn, vilket möts av en stor skepsis, som sedan byts ut till fascination hos människorna. Långsamt knyts det starka vänskapsband, och när Saras visum går mot sitt slut kommer de på en helt galen plan för att hon ska få stanna kvar.

Mina åsikter:

Det här var en bok som jag sneglade på redan när den kom ut, men jag bestämde mig för att vara lite snål *host host*och vänta på att den kom ut i pocket i stället. 

Men i alla fall, jag tyckte om den. Verkligen. Faktum är att om jag hade haft lite mer tid när jag började läsa hade jag nog sträckläst den, så underbar var den. Handlingen var supermysig, och det var väldigt intressant att se karaktärerna utvecklas och att läsa om deras historia. Språket flöt på bra och var lättläst. Den stora kärleken till böcker som romanen delvis bygger på smittar verkligen av sig, och jag blev alltid lite överförtjust när det nämndes en bok som jag läst/känner till (vilket faktiskt hände förvånansvärt många gånger). 

Den lilla byn Broken Wheel känns väldigt trovärdig, och även om vissa karaktärer är lite stereotypa tycker jag att författaren har gjort ett bra jobb där också.

Som sammanfattning tycker jag att man absolut ska läsa den här boken om man är ute efter en mysig feelgood-bok. Den är verkligen lättläst med härliga karaktärer och lite annorlunda handling.

Favoritscen: Jag gillar scenen där alla bybor samlas för att se henne läsa utan att hon vet om det, haha.

Favoritkaraktär/er: George, Sara och Grace.

Betyg: 8/10

Den store Gatsby av F.Scott Fitzgerald

                
Titel: Den store Gatsby
Författare: F. Scott Fitzgerald
Språk: Svenska (original: Engelska)
Utgivningsår: 1925

Handling:
Den unge Nick Carraway flyttar till området för de nyrika (West Egg) i New York under 20-talet för att jobba som aktiemäklare. Han börjar umgås med sin kusin Daisy och hennes man Tom som bor i de väletablerade rikas (East Egg) del av staden.
Som granne får han en mycket förmögen och hemlighetsfull man som är känd för att ordna stora fester utan att någonsin själv visa sig på dem. Efter att ha fått en inbjudan till en av festerna får han reda på att den mystiske mannens namn är Jay Gatsby, och att han vill be Nick om en tjänst. Långsamt snörjer en trasslig kärlekshistoria upp sig som kommer att påverka alla inblandade.
Mina åsikter:
Det är sällan jag läser en bok med så många karaktärer som jag inte tycker om eller retar mig på. Faktiskt är Nick själv det enda undantaget. Och lite är det väl det som är tanken. Trots, eller kanske på grund av detta, var romanen faktiskt svår att sluta läsa. Jag gillade språket och handlingen flöt på bra.
Nicks fascination och avsmak med den dekadenta livsstil karaktärerna lever satte intressanta perspektiv på det hela, över huvud taget hade han en väldigt bra berättarröst.
Det jag hade lite svårt med i romanen var de "djupa" metaforerna som användes, t.ex det gröna ljuset. Det känns som att författaren försökt för mycket och det hela blivit lite krysstat.
Men överlag var det som sagt en bra läsupplevelse som absolut var värd den tid jag lade ner på den.

Favoritkaraktärer: Nick
Favoritscen: Jag gillade faktiskt slutet rätt mycket.
Betyg: 6/10

                                                                 

Bilbo - En Hobbits äventyr av J.R.R. Tolkien

                                         
                                                   
                                              Titel: Bilbo- En Hobbits äventyr
                                               Författare: J.R.R. Tolkien
                                               Längd: 306 sidor
                                               Språk: Svenska
                                               Utgivningsår: 1937

Handling: 
Den lilla hobbiten Bilbo Bagger lever ett bekvämt liv i sin hobbithåla i landet Fylke. Han har ingen som helst tanke på att lämna sin komfort och blir därför mycket ställd när trollkarlen Gandalf dyker upp med 13 dvärgar i släptåg. Med sig har de ett erbjudande: hjälper Bilbo de på en lång resa att ta tillbaka en skatt från en ökänd drake blir han rikligt belönad med en fjortondel av drakguldet. Bilbo fattar det stora beslutet att anta erbjudandet, och ger sig iväg på den farliga resan. På färdens väg blir de tillfångatagna av vättar, slåss mot troll och jättespindlar och träffar gigantiska örnar. Och Bilbo hittar en mycket speciell ring i en mörk grotta...

Mina åsikter:
Jag erkänner att jag faktiskt inte alls varit supertaggad på att läsa Tolkien, då jag har många gånger försökt och misslyckats med att komma in i historierna. Men jag måste säga att jag verkligen blev positivt överraskad. Efter att ha tagit mig igenom de första 40 sidorna blev det långsamt spännande, och ibland blev det svårt att sluta läsa. Det är väldigt sällan jag läser böcker som utspelar sig i världar som inte har någonting alls med vår att göra, och det är väldigt imponerande att få ta del av något så komplext som Tolkien skapat.

En sak jag ändå tyckte var lite tråkig var att man inte fick lära känna några av karaktärerna särskilt väl. Jag blandade konstant ihop dvärgarna (alla heter typ likadant!) och Gandalf var knappt med alls, så det drar tyvärr ner på betyget lite.

Men ofta fann jag mig själv sitta och skratta när jag läste boken, vilket jag verkligen inte hade förväntat mig. Mest berodde det på att språket är lite gammaldags (jag läste inte nyöversättningen) och att en del ord har andra betydelser idag. Men som sagt så var den riktigt spännande ibland, och jag som inte har sett några av filmerna eftersom jag kör en sträng policy på att inte se en film innan jag har läst boken fick äntligen ett lite bättre grepp om de smått episka karaktärerna vars namn jag hört så ofta.

Så nu börjar jag så småningom på trilogin och planerar att se de två Hobbit-filmerna inom en snar framtid. Än är jag väl inte riktigt hooked (då hade jag suttit uppe hela natten och sett filmerna så fort jag läst ut boken), men jag kan nog bli det. I alla fall ser jag fram emot mer Tolkien i januari!

Favoritscen: När Bilbo tävlar i gåtgissning med allas vår favorit Gollum.

Favoritkaraktär/er: Är man jättetråkig om man svarar Bilbo? Han är liksom den enda man lär känna någorlunda väl.

Betyg: 6,5/10

Fangirl av Rainbow Rowell

 Titel: Fangirl
 Författare: Rainbow Rowell
 Längd: 434 sidor
 Språk: Engelska
 Utgivningsår: 2013

Handling:
Cath och hennes tvillingsyster Wren är, liksom resten av världen, förälskade i bokserien om Simon Snow. De tycker så mycket om den fiktiva världen och karaktärerna att de skriver fan fiction tillsammans. Men när de börjar växa upp glider Wren bort från Simon Snow och börjar festa istället, och Cath blir kvar själv. Hon fortsätter att skriva och blir en av de största fanfiction författarna i fandomen med många tusen fans runt om i världen.
När de börjar på college ser Cath det som en självklarhet att hon och Wren ska bo tillsammans, men Wren har andra planer och Cath får dela rum med den lite halvtaskiga tjejen Reagan i stället. Studierna gör att hon får ont om tid att skriva, och pressen att bli klar innan sista boken i serien kommer ut är stor. Dessutom börjar hon glida allt längre bort från sin syster, oroar sig för sin arbetsnarkoman till pappa och blir hela tiden störd av Reagans smått irriterande pojkvän.

Mina åsikter:
Detta var den sista boken jag läste år 2013, och vilken bra avslutning det blev! Det är den första boken jag läst av Rainbow Rowell, och jag är väldigt imponerad. Karaktärerna är helt underbara och språket lätt men fint.

Handlingen är lite svår att förklara, men den kretsar kring Caths liv med familjeproblem, vänner och kärlek (och Simon Snow!). Det är en viss igenkänningsfaktor, vilket jag alltid gillar.
Jag tror att jag inte är den enda som kommer att tänka på Harry Potter när handlingen av Simon Snow-böckerna beskrivs, jag antar att det är tänkt att vara en sorts motsvarighet. (Dock så nämns Harry Potter väldigt kort en gång i boken, vilket gjorde mig tillfälligt förvirrad)

Jag älskar att man får läsa små snuttar ur den riktiga bokserien och ur Caths fanfictions mellan kapitlen.
Jag skulle verkligen vilja läsa båda! *Skickar en mental hint till Rainbow Rowell*

Favoritscen: Jag har väldigt många, men när de ska köpa sista Simon Snow-boken är en av mina favoriter.

Favoritkaraktär/er: Cath och Baz, haha.

Betyg: 8,5/10